1.
(idiomatiskt) tåligt avvakta med att göra något planerat till ett mer gynnsamt tillfälle 1924: Tonys läroår, Agnes von Krusenstjerna: Jag njöt av bladens fina linjer, av de underbara schatteringarna, blickade djupt in i en blomma, där mörkvioletta ståndare och pistiller bidade sin tid, och tänkte på den svarta jorden, varur all denna skönhet växt upp. 1950: Marting går i gräset, Björn-Erik Höijer: Och genom fröken Vester visste han det, genom hennes tysta uppenbarelse, genom den milda doften som då och då trängde ut ur hennes dörrspringor och berättade om, att hon var på sin vakt och gödde sig gott och bidade sin tid. 1981: Satans dag, Maria-Pia Boëthius: Jag bidar min tid innan jag ska återinträda i de möblerade rummen, innan jag ska simma tillbaka in i akvariet och för alltid stänga till om mig. 2009: Töntarna, Joakim Berg: Så lägg dig ner och sov lilla syster, bara lägg dig ner och bida din tid nu.