1.
(meteorologi) När något som på grund av dimma (luft nära marken mättad med vattenånga kondenserad på partiklar av rök, stoft eller damm i luften) – d.v.s. oklar luft – inte framträder tydligt och/eller inte är möjlig att se genom Kuster, mot vilka havsströmmarna för varma vattenmassor, är särskilt dimmiga. Det enformiga landskapet med hårt klimat och dimmig eller disig luft. Sjön var alltid mistig vid soluppgången, och ibland rökig långt in på förmiddagen.
2.
Minskad klarhet eller tydlighet och dess konsekvenser. Till slut blev till och med nålen otydlig för skräddaren. Han behövde mer ljus och starkare glasögon för att kompensera för sin skumögdhet. Glasens genomskinlighet och klarhet hade minskat på grund av påsittande imma, damm och smuts och dylik orenhet.
3.
Nedsatt sinnestillstånd eller oklar tankeskärpa på grund av starka känslor, förgiftning eller ohälsa Han hade druckit hela kvällen och kände sig nu ganska dimmig i skallen, minst sagt omtöcknad. Hans ögon var dimmiga av åtrå, men det såg hon inte med sina tårskymda ögon. Hon gav honom ett gåtfullt leende och en beslöjad blick". Han kände sig märkligt frånvarande och svarade med ett oklart leende.
4.
Bildspråk i prosa, poesi och religion Mitt dimmiga och oklara liv gör det svårt att skriva mina memoarer. Den nyare poesin började framträda i dimmig gestalt, förmenande sig vara organ för en beslöjad, gestaltlös visdom. Trons nytända lampa slocknar så lätt i den dimmiga luften på jorden. Detta skuggväsen eller vålnad hade kropp och lemmar som fuktig luft eller rök, och var lika ogripbar som dimman. Vårt behags fläktar löser upp vad dimmigt är kring den Okände, trons mysterium flyter sålunda ut från Vår tron. (Rashh-i Ama (The Mist of Unknown) av Bahá'u'lláh, 1852, översatt till engenska av Ramin Neshati).