1.
(högtidligt, poetiskt) vackert utseende; kroppslig eller själslig skönhet hos en person (särskilt en ung kvinna eller ett barn); naturskönhet hos växter (särskilt blommor) hennes kvinnliga fägring 1886: "Han och hon", August Strindberg: Han som [...] förförde henne och plundrade hennes skönhet och ungdom och fägring och sedan kastade bort henne som en vissen blomma [...] 1899: "Anna Svärd", Selma Lagerlöf: Charlotte, som på den tiden var trettio år gammal, hade ännu kvar sin fulla fägring. 1976: "Bättre kan det inte sägas", Stig Claesson: Snart blommar de kastanjeträd som skuggar våra skolgårdar och barn ska sjunga för vidöppna fönster om den blomstertid och den fägring som komma skall. Besläktade ord: fager Fraser: stå i sin fulla fägring