1.
(matematik) ett element ur den en uppsättning tal, den n-tupel, som på ett unikt sätt anger en viss punkt i ett rum av dimension n, givet en viss metod (ett koordinatsystem) för att avbilda dessa n-tuplar på punkter i det aktuella rummet; i fallet med vektorrum vanligen ett av de tal som multipliceras med basvektorerna för att bilda den linjärkombination av dessa basvektorer, som svarar mot den vektor som man söker koordinaterna för; uppsättningen med koordinater för en viss punkt skrivs vanligen som en kommaseparerad lista, omgiven av parenteser Antag att e1 och e2 är två basvektorer i ett tvådimensionellt vektorrum, och att x = 5 e 1 + 3 e 2 {\displaystyle x=5e_{1}+3e_{2}} . Då gäller det att koordinaterna för ändpunkten av vektorn x är (5, 3). Vanliga konstruktioner: rektangulära koordinater, kartesiska koordinater, polära koordinater, cylindriska koordinater, sfäriska koordinater