1.
en art (Corvus corone) inom fågelfamiljen kråkfåglar (Corvidae); individ av arten kråka Hyponymer: gråkråka, svartkråka Hyperonymer: kråkfågel Kohyponymer: korp, kaja 1906-1907: Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige, Selma Lagerlöf: Han vände sig om och såg, att en kråka hade gripit tag i hans skjortlinning. 1939: "Mars", ur: "Det enkla och det svåra", Harry Martinsson: Mars är den enda månad på året då kråkornas snarkiga röster låter som musik. De kraxar bland dungarnas ris om en första vresig vår, en sur och våt förvårstid.
2.
mindre markering med penna Fraser: (konkreta:) göra/sätta en kråka Kan du vara snäll och sätta en kråka här på pappret.
3.
en bit torkat snor; snorkråka Flickan petade fram en stor kråka ur vänstra näsborren.
4.
(ålderdomligt) typ av kvinnohatt 5.
(ålderdomligt) tafatt eller dumdristig person; toka Prästens lilla kråka skulle ut och åka, ingen hade hon som körde.