1.
(arkitektur) det långsträckta huvudrummet i en kyrkobyggnad, avsett för församlingen 1907: Den kyrkliga konsten under Sveriges medeltid. En kortfattad öfversikt, Hans Hildebrand: När långhuset var deladt i flera skepp, bildades mellan dem gränsen af en rad bågar, hvilka uppburos än af pelare än af kolonner. 2015: Stolen som är Sveriges äldsta möbel (Svenska Dagbladet): Kyrkan utgör en byggnadshistorisk pärla: ett rektangulärt långhus och ett smalt kor med absid, ett stycke äkta svensk medeltid i oputsad kalksten och sandsten.
2.
(arkeologi) typ av hus under forntiden 1984: Elisenhof och järnålderns boskapsskötsel i Nordvästeuropa, Janken Myrdal: Långhusen var avskilda med gärdesgårdar, av vilka somliga bevarats, och varje långhus med tillhörande mindre hus har utgjort en gård.