1.
förbinder två satser eller satsdelar och betecknar motsättning mellan dessa Jag förstår svenska, men inte om du talar otydligt. Människan spår, men Gud rår. Rik men hederlig. Jämför: utan (används efter ett negativt påstående)
2.
varaktig kroppslig eller själslig skada, olägenhet eller (allmännare) nackdel Förr i tiden dog barn av i dag fullkomligt hanterbara sjukdomar, eller fick men för livet. Studenterna har festat för mycket till men för sin kassa och sin hälsa. Uppgifter kan hemlighållas om de är till men för enskild eller utredningen. Det var inte meningen att hon skulle lida men av mitt handlande. Besläktade ord: menlig, menlös
3.
substantiverad användning av konjunktionen men som anspelar på dess karaktär av att inleda invändningar Nu vill jag inte höra något men. Det finns ett men.