1.
samordnar språkliga enheter (ord, fraser, satsdelar och satser) Huset var stort, mörkt och skräckinjagande. Pojken cyklar och flickan går.
2.
samordnar verb som inte är underordnade Jag sitter och läser.
3.
kan inleda huvudsats som står i förbindelse med tidigare sats Och det vart afton, och det vart morgon, den andra dagen.
4.
(vardagligt, med ett upprepat ord före och efter) uttrycker att det upprepade ordet kan uppfattas på olika sätt, och att man inte nödvändigtvis gör den normala tolkningen Vanliga konstruktioner: x och x (i början av en mening) 1947: nr 345, s. 6. (Sydsvenskan): En londonbo [...] kommer fram till [skotten] Andrew [som räddat en skridskoåkande pojke från att drunkna] och berömmer honom för hans mod. –Mod och mod, säger Andrew, det var mina skridskor han hade på sig.
5.
(vardagligt, oegentligt) syftar ibland i skrift på infinitivmärket å (att), som i obetonad form är homofont med och Han tycker om och bada. (= Han tycker om att bada.)