1. avhuggen gren med mindre grenar med barr eller löv
2.
(även reflexivt: ruska sig) föra något/någon hastigt fram och tillbaka; (även överfört) Vanliga konstruktioner: ruska ngt, ruska i ngt Konduktören ruskade i dörren för att se om den var riktigt stängd. Jag såg ett par möss vid utelängan som ruskade sig i regnet. Fraser: (partikelverb) ruska av sig, ruska om, ruska upp Hon ruskade av sig nervositeten och steg in på sin nya arbetsplats för första gången. Krisen i Grekland har ruskat om aktie- och valutamarknaden. Fraser: (konkreta) ruska på huvudet; ruska på sig Jag såg hur han frågande tittade på mig men bara ruskade på huvudet. Hunden reste sig, ruskade på sig, och sprang in i buskarna. Fraser: ruska tupp, ruska liv
3.
vara otrevligt väder, exempelvis regnigt, dimmigt Ute har det ruskat och regnat, varit grått och vått hela dagen.