1.
(slang) ryggsäck Var kan de lägga ifrån sig sina ryggor?
2.
(med prepositionella partiklar) hastigt dra sig bort av rädsla eller överraskning Polisen ryggade tillbaka när rånaren drog sin pistol.
3.
undvika att utföra en handling på grund av känt obehag eller skräck för något Jag tänker inte rygga för att ta itu med den där snorungen!
4.
(ålderdomligt) ta tillbaka, bryta överenskommelse; upphäva 1734: Sweriges rikes lag - Giftermåls Balk: Nu förbinder man sig skrifteliga til ächtenskap; är thertil giftomans samtycke, hafwe enthera sedan ej macht thet löfte rygga, eller sig annan fästa.
5. Sedan fornsvenska ryggia , bildat av rygg. Se även orygglig.
6. Sedan 1660.