1.
(intransitivt, om större föremål, exv. flygplan) med kraft, okontrollerat och okontrollerbart falla ned mot marken och ofta skadas eller förstöras Fraser: (partikelverb) störta in, störta ner, störta samman
2.
(intransitivt, reflexivt: störta sig, med partiklar: fram, in, iväg, ner, ut) snabbt och häftigt förflytta sig Fraser: (partikelverb) störta fram, störta in, störta iväg, störta ner, störta ut
3.
(transitivt) få att falla med kraft och vanligen skadas eller förstöras; med våld eller andra icke lagenliga medel avsätta en makthavare Man störtade en regim som härskat i Irak i över tre decennier. Attackerna mot den shiitiska milisen i Jemen kan störta regionen i krig.