1.
(intransitivt) inte längre vara, inte längre existera När människor dör upphör de att leva. Utförsäljning pågår eftersom affären skall upphöra. Vi skulle uppskatta om gnisslet kunde upphöra. Du måste gå till tandläkaren om du vill att värken skall upphöra. Körkortet upphör att gälla i morgon. Varianter: höra upp Vanliga konstruktioner: något upphör, upphöra med något Besläktade ord: upphörande Jämför: avbryta (transitivt), avsomna, avstanna, bedarra, domna, dra förbi, förlora sin giltighet, förgå, försvinna, gå bort, gå förbi, gå ut, gå över, hålla upp, läggas ned, lätta, löpa ut, nedläggas, sina, skingra sig, skingras, sluta, stoppa, stänga igen, stängas, ta slut, tilländalöpa, utgå, utlöpa, ändas