1.
(väg- och vattenbyggnad) lång upphöjning på marken (av till exempel jord, snö eller sten), ofta skapad av människor till skydd, eller om något med liknande form 1897: Karolinerna, Verner von Heidenstam: De ryska posterna kring vallen hade den vanan att i mörkningen överljutt och länge ropa: Gott bröd, gott dricka. 1981: Arvedelen, Inger Alfvén: När de kommer in i rummet ligger Sara tillbakalutad mot den höga vallen av kuddar. Jämför: bank
2.
(överfört) abstrakt hinder 3.
åker som är besådd med vallväxter till bete för djur eller till slåtter 1901: Jerusalem 1, Selma Lagerlöf: De se alla de saftigt gröna rågåkrarna, alla de fagra vallarna, där klövern snart ska börja rodna och dofta. 1906: Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige, Selma Lagerlöf: Lille Mats hade sitt arbete med sig ute på åkern, när han gick vall med gässen, och var lika flitig, som om han hade varit gamla karlen. 1999: Oj vilka loja lejon, Stefan Andhé: På andra sidan var en slänt, en vall, bevuxen med ängsblommor, vallmo, blåklint. Jämför: äng Fraser: gå vall, i vall
4.
slät gräsbevuxen mark 2009: Delad poäng på Örjans vall (Dagens Nyheter): I övrigt var premiären på Örjans vall en riktigt trist historia. Användning: Vanligt som efterled i exempelvis namn på orter eller idrottsplatser.[1]