1.
(transitivt) kasta, hiva eller knuffa omkull ett stort eller tungt objekt (med stor kraft) Vandalerna hade vräkt en stor sten rakt genom treglasfönstret. Trots nollräntan vräkte svenska hushåll in drygt 83 miljarder kronor till storbankernas sparkonton.
2.
(transitivt) säga upp en hyresgästs hyreskontrakt (så att vederbörande tvingas flytta ut ur lokalen) 3.
(intransitivt, ofta om nederbörd; ofta med partikel: vräka ner) falla i mycket stor mängd Vanliga konstruktioner: vräka över ngt Fraser: (partikelverb) vräka ner Gång på gång kom väldiga sjöar och vräkte över fartyget. Snön vräker ner över södra Sverige nu på morgonen.
4.
(reflexivt: vräka sig) slänga sig ned på en soffa eller säng; låta sig falla ned på soffan (sängen) När jag kom hem var jag så utmattad att jag bara vräkte mig ned i soffan och pustade ut. Varför måste vissa resande män vräka sig med utspärrade ben?