1.
(geologi) lucka i lagerföljd 2.
(anatomi) öppning i kroppens mjukdelar eller skelett 3.
(lingvistik) möte av två vokaler mellan två stavelser eller två ord (utan några konsonanter emellan) Jämför: diftong Exempel där även hela meningar är hiatus: I åa ä e ö å i öa ä e å. (värmländska) = I ån är en ö och i ön är en å. 1895: "Dumt fôlk, ur Räggler å paschaser", Gustaf Fröding: ”Å i åa ä e ö”, sa ja. ”Men va i all ti ä dä ni säjer, a, o?” sa’n. ”D’ä e å, vett ja”, skrek ja, för ja ble rasen, ”å i åa ä e ö, hörer han lite, d’ä e å, å i åa ä e ö.” ”A, o, ö”, sa’n, å dämme geck’en.Jo, den va nôe te dum den. Användning: I klassisk poetik ansågs hiatus vara olämplig. Olika språk försöker undvika hiatus på olika sätt. Men svenska språket bejakar hiatus. Diverse: Ordet "hiatus" självt innehåller en hiatus - alltså är ett autologiskt ord.