1.
(lättare) skadegörelse, skada (särskilt om sådan på egendom, mark och växtlighet vållad av djur) 1865: Protokoll fördt hos vällofliga Borgareståndet å Landtdagen i Helsingfors 1863-1864, 3:e bandet, s. 131: Hvad särskildt angår gasledningar, så kan genom å dem föröfvadt ohägn ganska stora skador åstadkommas och äfven menniskolif förspillas. 2003: Litteraturens örtagårdsmästare: Karl Otto Bonnier och hans tid, Per I. Gedin: Borgerlighetens estetiska företrädare Carl G. Laurin skrev om "Det ohägn de kubistiska och de futuristiska riktningarna i måleriet ha gjort".
2.
(i försvagad betydelse) förtret, obehag, trassel 2005: Svedjerök, oxhandel, fiskebönder: ur tre sydsvenska byars historia, Claes Siöstedt: Svedjefallens ogräs ställde knappast till med något större ohägn. Man brände, röjde, sådde och skördade några få år, sedan fick gräs och örter bli början på naturens återtåg.