1.
(transitivt) utsätta för svält Han svälte både sig själv och familjen. Barn svälts på barnhem i Vitryssland.
2.
(intransitivt) inte få den mat man behöver Många fattiga svälter i Afrika.
3.
(främst i bestämd form plural) mager (och stenrik) ödemark eller hedmark uppkommen av försök till exploatering av ej för jordbruk lämplig mark; särskilt om dessa i Sjuhäradsbygden 1879: Sveriges medeltid, Del 1, Hans Hildebrand: Vestergötlands svältor voro, innan man i nyare tid börjat åter bekläda dem med skog, öde marker, der enstaka stugor timrade af väldiga ekstockar visade, att eländet och nakenheten der icke voro ursprungliga. 1956: Skogen - Volym 43 - Sida 262: I ungdomsåren hade han fått lära sig att sprida ut skogsfrö på de marker, där han gick fram, och han hade på många ställen sett öde svältor klädas med skog.